hushboyhush

Det var runt den 3/7 som jag skulle gå ut och promenera med härlig musik som vanligt innan jag skulle lägga mig. Kunde inte sova annars, gör mig iordning och går ut. Kommer runt hörnet och där hojtar någon på mig. Tog en stund innan jag såg det eftersom att jag hade musik och pillade med mobilen. Det var Thiaz. Vi snackade en stund och sen tog vi sällskap en runda, och senare drog vi hem till honom och spelade PS3 och skulle senare kolla lite på serier eller film. Blev en mycket mysig kväll/natt för vi sov inget alls. Dagarna efter så var vi ute hela nätterna och snackade om allt och inget, djupa tankar och funderingar på bryggan vid Volvo ettan. Efter över en timma gick vi vidare mot badplatsen, såg när solen sakta reste sig bakom träden. Ute på bryggan stod vi, jag kände mig hemma i hans famn på ett sätt jag aldrig kännt förut. Allting kändes för bra för att vara sant. Vi gick senare mot skolan där vi låg i en kompis gunga och snackade ännu mer. Lyssnade på musik och bara gungade. Han är en mycket speciell kille, säger allting som ingen någonsin sagt, välformulerad och en riktig gentleman måste jag säga. Ingen har varit så här bra mot mig. Är det något kommer du direkt, du är ärlig och omtänksam. När du gav mig din morgonrock på natten när vi skulle gå ner och äta, du knöt den om mig och allting. Du sköter ditt jobb och älskar att vara ute precis som jag, promenera utan att behöva en destination eller anledning att dra ut. Jag älskar naturen och sjön, ute o går för jämnan. Det mesta av mitt liv består också av att lyssna på musik, varje gång jag är ute o går har jag lurarna i öronen. Hur har man kunnat missa något så bra som varit så nära hela tiden? Samma skola och gemensamma vänner, träffats på fester osv. Ändå har man inte sett det man ser nu. Hur som helst så är jag grymt glad att jag ej åkte hem när mina småsyskon gjorde. Annars hade jag inte varit ute och gått just då och stött på dig där. Det kan inte bara vara en slump. Det måste vara något större.

<3